Prärievagnen

Artiklar av Olle Wilson, text & foto

Jessica Larsson tvekade inte en sekund när hon sa ja till en solbränd jänkare från Idaho.

Chryslern utanför huset ser ut som om den övergivits vid mitten av förra seklet. Hemlighetsfull står den där som ett monument med förlorad innebörd. Resolut går Jessica Larsson fram till fornlämningen, öppnar dörren, kliver in, slänger handväskan på passagerarsätet och sätter nyckeln i tändningslåset.
Ett rökmoln ur avgasröret talar om att det finns liv under huven. Hon låter motorn gå på tomgång en stund och för sedan rattens växelväljare neråt en bit. Motorvarvet sjunker en aning och sakta börjar klumpen kravla sig framåt.
Försiktigt öppnar jag på passagerarsidan och tar mig in i kupén. Dörren går igen förvånansvärt diskret och ger en kvalitetskänsla som inte riktigt stämmer med Chryslern slitna utseende.
Ute på vägen uppträder bilen också på ett sätt som talar emot exteriörens skick. Det rullar på tyst och behagligt utan minsta knirr eller vibration.
- 30 000 mil, säger Jessica.
Det är svårt att tro.
- En dammsugarförsäljare ägde bilen i Idaho, fortsätter Jessica. När bakaxeln rasade blev bilen bogserad till en skrot och så blev den stående, det var i september 1969.
Där blev det långtidsparkering till våren 2001. En svensk bilhandlare köpte då Chryslern och fraktade den till Eskilstuna, ett stycke bort på jordklotet. Bakaxeln byttes, bromsarna renoverades och så var det bara att fortsätta resan efter 32 år.
Jessica tror att körsträckan uppnåddes under kort tid då bilen fortfarande var värd att underhålla. Chryslerns mekaniskt goda vigör kan inte förklaras på annat vis.
Vi kommer till en brant uppförsbacke och Jessica gasar på. V8:an svarar klockrent och farten sjunker inte ett dugg. Fint vrid.
- Det är en Hemi 331, andra året den tillverkades, upplyser Jessica sakkunnigt och tillägger att bilen är en Chrysler Imperial 1952. En lyxmodell med servostyrning, elhissar och halvautomatisk växellåda. Finesser som var klart exklusiva i början av 1950-talet.
- Jag har hört att det bara finns ett fåtal av dem i Sverige, säger Jessica.
Bilintresset har hon fått genom pappan.
- Vi hade aldrig några vanliga bilar i vår familj. Det var bara amerikanare.
Jessicas pappa hade lackeringsfirma och mamma jobbade som kallskänka på restaurang. När mamma arbetade kvällar och helger fick Jessica följa med på pappas aktiviteter.
- Jag var med på första Big Lake Run 1977.
Jessicas bror delar intresset för bilar och det var han som tittade på bilen först, provkörde och tog kort som Jessica fick se.
- Han tyckte att den var hemsk, men jag la handpenning direkt och har inte ångrat mig.
Pappans amerikanare var alltid fina och Chryslerns brutala skick är ett trendbrott i familjen. Jessica värdesätter patinan som bilen fått av att stå ute i så många år. I bagageluckan finns också historiska rester av damsugarförsäljaren Clarence Thornbergs verksamhet. Försäljningsbroschyrer och en besynnerlig hårtork av plast som avsetts att koppla till dammsugarslangen. Bilen lämnades sannolikt i viss brådska.
Namnet Thornberg klingar skandinaviskt och kanske var det anledning till att firman representerade Elektrolux.
Den orenoverade stilen passar också in i den oborstade rockabilly-stil som Jessica gillar. Gammelbilshobbyn tycker ju många kan verka lite stelbent.
- Jag växte upp med rock n roll, inte förrän tonåren visste jag att det fanns något annat och då blev det lite ABBA och Gyllene tider ett tag. Men rocken fanns med där hela tiden, jag lämnade den aldrig.
Den flagnande färgen och de spruckna rutorna innebär också en del uppmärksamhet av omgivningen. Och för det mesta är reaktionerna positiva. Så det blir ingen renovering av den gamla Chryslern om Jessica får bestämma. Det är heller inte så enkelt att få tag i delar till en så udda bil. Bara att skaffa fram en packningssats till förgasaren visade sig vara en näst intill omöjlig uppgift.
- Men oljetråget ska tas ner och göras rent inför nästa säsong.
Och så till den oundvikliga frågan i detta mansdominerade hörn av världen: Mekar du själv?
- Njae, det beror på vad som ska göras, Micke (pojkvännen) och brorsan hjälper mig en del, men jag försöker alltid vara med så gott jag kan.

Imperials uppgång och fall

Chrysler skapade namnet Imperial vid mitten av 1920-talet för att putsa upp glansen på märkets dyraste bilmodeller. Till det exklusiva segment man riktat in sig på hörde märken som Packard, Cadillac och Auburn. 1926 var det premiär för Imperial. Till en början rörde det sig om specialbyggda vagnar som tillverkades av fristående karosserifirmor och en av dem var Le Baron. Senare köpte Chrysler företaget och tog upp Le Baron som en modellbeteckning i Imperial-programmet.
Konkurrenterna erbjöd åttacylindriga motorer medan Imperial nöjde sig med enklare sexor. Skillnaden var den att Imperials motorer hade högre effektuttag än åttorna och visade sig dessutom vara mer tillförlitliga. I reklamen hävdade Imperial att bilen kunde hålla en marschfart på 80 miles per hour (128 km/tim).
De flesta bilar vid denna tid utnyttjade trä i karossens konstruktion. 1931 gick Imperial över till stålkarosser och ett jippo i marknadsföringen var att ställa en elefant på bilens tak och visa att dörrarna gick att öppna.
1934 lanserade Chrysler sin nya Air Stream-design som utvecklats i vindtunnel. Imperial blev strömlinjeformad och var den första bilen i USA med böjd framruta tillverkad i ett stycke.
Efter kriget blev lyxbilsmarknaden bredare. Märken som Cadillac, Packard och Lincoln ändrade karaktär och blev mer överkomliga för en allmänn publik. Chryslerkoncernen valde i stället att göra Imperial till en egen division i företaget och på så vis öka märkets status. Imperial förblev därmed en exklusiv bil för en smalare kundkrets. Som exempel kan nämnas att 1967 producerades 17 620 Imperial medan 200 000 Cadillac kom ut på vägarna. Men kanske speglar det också att Imperials attraktion hade sjunkit.
Liksom de flesta stora lyxbilar drabbades Imperial av oljekrisen vid början av 70-talet och det blev märkets dödsstöt. 1975 lades tillverkningen ner. En come back provades 1990 men succen uteblev och några år senare fick Imperial abdikera på nytt.

Snabbläsning

Motor: Åttacylindrig V-motor med toppventiler och två ventiler per cylinder. Cylindervolym 5 424 cc. Borrning X slag 96,77 mm X 91,94 mm, kompression 7,5:1, effekt SAE 180 hk vid 4000 v/min.
Kraftöverföring: Motorn fram, bakhjulsdrift, Torque Fluid Drive halvautomatisk växellåda.
Hjulupphängning: Individuell framvagn med skruvfjädrar och teleskopstötdämpare. Stel bakaxel med bladfjädrar och teleskopstötdämpare.
Styrning: servoassisterad snäcka med skruv och rulle.
Bromsar: Trummor fram och bak.
Mått & vikt: Längd 556 cm, bredd 193 cm, höjd 167 cm. Axelavstånd 334 cm, spårvidd 147 cm. Tjänstevikt 1 934 kg.