Bakom lås och bom
Artiklar av Olle Wilson, text och foto

Publicerad i Dagens Nyheter november 2001

Dolda i våra dörrar sitter små dörrvakter och jobbar utan att vi tänker på det. Tillhållare rör sig någon tiondels millimeter, små fjädrar spänns, kolvar flyttar på sig med diskreta klick.

En gatuskylt med förjuden infart på är ett stiliserat lås. Stängt säger den på sitt uråldriga vis. Cirkeln är förbommad.
Det var så vi låste dörren innan nycklar fanns. Systemet var robust och funktionellt men hade sina brister, en nackdel var att man inte kunde låsa utifrån. Grekerna utarbetade en metod att påverka bommen utifrån med hjälp av rep men det var inte gjort i en handvändning.
Även våra moderna lås har gamla traditioner. Nycklar fanns redan för 4 000 år sedan och de påminde om något slags köksredskap av trä, som en degspade med pinnar av olika längd infogade i ena änden. Nyckeln fördes in genom ett hål i dörren och vinklades nedåt så att pinnarna påverkade låsmekanismen.
Vårt vardagliga cylinderlås, eller patentlåset som det hette förr, bygger på samma princip. Små stift av olika längd flyttas inuti låscylindern med hjälp av nyckeln. Det var amerikanen Linus Yale som på 1860-talet tog patent på idén.
I Sverige är det företaget Assa i Eskilstuna som under 1900-talet blivit synonymt med denna låstyp. Det flyttade snart in i varje hem. Och vi som var nyckelbarn på 60- och 70-talen minns de magiska bokstäverna på metallbiten som dinglade i sitt bruna skosnöre kring halsen.
Den stora vinsten med cylinderlås är att de kan masstillverkas och ändå ges en unik utformning. Tidigare tillverkades låsen av lokala låssmeder vilket gjorde att de fick varierande utformning. Därför kan man ganska lätt konstatera från vilken landsdel ett lås härstammar. De äldre lås som bevarats till vår tid har suttit kvar på vindar och enkla förvaringsutrymmen som man inte haft anledning att modernisera. Ofta var det äldre utbytta lås som kom till användning i dessa sammanhang.
I den svenska låshistorien får man inte glömma Kristofer Polhem. Denne uppfann på 1700-talet ett sinnrikt hänglås som tillverkades i större skala och gavs namnet polhemslås.
Något som man kanske inte reflekterar över är att en nyckel gör två jobb. När den sticks in i låset frigörs låsmekanismen, sedan vrids den om och får låskolven att flytta sig. Arrangemanget kom romarna på fast det fungerade lite annorlunda genom att bägge moment, låsmekanism och regling, skedde när nyckeln vreds om.
Så arbetar också vår tids tillhållarlås som har en mer gammalmodigt utformad nyckel med ett låsax. Det är axet som påverkar låsmekanismen och ju mer komplicerad dess form är desto krångligare blir låset. Användningsområdet blir därför stort, allt ifrån garderober till kassaskåp.
Det här har blivit nyckelns klassiska utformning och det är en sådan Sankte Per strängt står och håller i på gamla avbildningar. Som symbol har nyckeln också haft en viktig innebörd i det världsliga livet. I hemmet var husmodern den som hade ansvar för gårdens alla tillgångar och hennes nyckelknippa blev en statussymbol. Därför bars den synlig till klädedräkten, nästan som ett hängsmycke. En tradition med svindlande anor eftersom den funnits etablerad i vårt land från järnåldern - och sannolikt ännu längre tillbaka - fram till 1800-talet.
Något som man heller inte funderar på när dörren slås igen är att en uppfinning från sen medeltid möjliggör det. "Smällåset" härstammar från 1400-talet och innebär att låskolvens yttre ände fasats av, vilket gör att den automatiskt skjuts in och dörren går i lås när den stängs.
Låsets utveckling visar en strävan efter alltmer sofistikerade lösningar. Idag är elektroniken en tidstypisk beståndsdel i låsteknik. I stället för nycklar används plastkort med magnetremsa. Men det mest raffinerade lås står sig slätt mot brutalt våld och låsbranschen fick sig en knäck i och med Alfred Nobels uppfinning 1867.
För en opraktisk symbolik med låset är att det pekar ut något som är värt att skydda. Och så länge som lås existerat har det funnits anledning att bryta upp dem.