Per Börnfelt ansvarade för utformningen av Lundbys möbler. Som inspiration fanns barndomens sandlåda och tydliga minnen av hur det kändes att leka med bilar och bygga hus och landskap. Utifrån den stämningen skapades interiörerna.

Efterkrigstidens framtidsoptimism med växande välstånd och intensivt bostadsbyggande innebar ett uppsving för skandinavisk möbelbransch. De moderna bostäderna skulle förses med lika moderna möbler i nätt format och funktionell design. Framför allt var allting nytt - platsen, bostaden, möblerna. För den generation som flyttade från landsbygden till städerna kunde nog tillvaron stundtals upplevas som just ett dockskåp. Så kanske var det ingen slump att detta kulturklimat gav upphov till det moderna dockskåpet. Industriellt anpassat för masstillverkning och möblerat med miniatyrupplagor av föräldrarnas nya bohag från IKEA, Dux, NK, Fritz Hansen.
1947 levererade Axel Thomsen de första dockskåpen från stadsdelen Lundby på Hisingen till varuhuset Ferdinand Lundqvist i Göteborg. Skåpen lär ha fraktats på en barnvagn över Hisingebron.
Två år senare startade Per Börnfelt tillverkning av dockmöbler. Företaget hette Lerro och produktionen skedde i bottenvåningen på föräldrahemmet. 1959 brann huset ner och i samband med det gick de två företagen samman. Den gemensamma fabriken uppfördes i Lerum 1962.
Per Börnfelt stod för interiörernas utformning, allt från tapetmönster och lamparmaturer till soffbord och TV-apparater. Nu är han pensionerad och målar akvarell i sin ateljé i Åkersberga.
Eestetiska uttrycksbehov har ständigt funnits.
- Det var pappa som såg att jag hade idéer och hittade på saker. "Du ska inte sitta på kontor." sa han.
Per Börnfelt bestämde sig för att bli serietecknare och kom in på slöjdföreningens ritskola. Yrket passade hans känsla för detaljer och förmågan att göra naturtrogna föremål. Mest på skoj byggde han ett dockskåpsmöblemang och när fadern fick se resultatet blev Per uppmuntrad att visa sina alster för en leksaksgrossist.
Och så fick Per Börfelt sin första order.
- Jag blev tvungen att hoppa av skolan innan jag ens börjat och fick starta eget vid 23 års ålder.
Den unge näringsidkaren gjorde marknadsundersökning i stadens leksaksaffärer och konstaterade att de dockmöbler som fanns var tråkiga och dåligt gjorda.
- Det fanns inga fina detaljer och barn älskar detaljer, det måste se verkligt ut!
Per gick tillbaka till rötterna, kunde själv minnas hur det kändes att leka med bilar och bygga hus och landskap i fuktig sand. Utifrån den erfarenheten skapades interiörerna.
Den stora utmaningen var att gestalta den känslan i massupplaga, sakerna måste gå att serietillverka och hålla för hårda tag. Till en början var allt tillverkat i trä och själva skåpet var detsamma som idag, assymetriskt i skala 1:15 med tre rum och kök och ett litet badrum. Arkitekturen växte fram utifrån tillverkningstekniska och ekonomiska aspekter - precis som i verkligheten.
Företaget växte. För marknadsföring och ekonomi svarade Bror Åsberg som tidigare hade haft agenturen för Lego i Sverige. Ett grepp var att varje jul låna ut dockskåp till leksaksaffärerna och se till att de ställdes upp som glittrande julkrubbor i skyltfönstren.
Det var julhandeln som stod för merparten av årets försäljning. Under högsäsong lastades 7 fulla långtradare i veckan med dockskåp. Snart blev Lundby i Lerum Sveriges största husleverantör. 1967 tillverkades 35 000 skåp. Fabriken hade 40 anställda och en del av tillverkningen gjordes av hemarbetare. Ungefär 100 personer var sysselsatta med att bygga möbler och andra inredningsdetaljer i sina hem. De fick regelbundet en låda med byggmaterial och hade till sin hjälp olika mallar för att montera ihop bitarna.
Framgångarna för Lundby kan förklaras med att produktionen byggde på samma grundstenar som den modernistiska formgivningen. Allt genomfördes med känsla för detaljer, allt utfördes i utvalda träslag och förlagorna kom från de ledande formgivarna. Dockskåpets arkitektur utformades också som en tidstypisk villa i två plan, anpassad för en normalstor kärnfamilj.
Sortimentet växte i takt med att välståndet ökade i landet och hemmen kom att fyllas med mer och mer prylar. TV med Pippi Långstrump alternativt lekande kattunge på rutan blev omåttligt populära. Likaså akvariet, telefonen och dammsugaren.
Någon förebild för sin formgivning vill inte Per Börnfelt nämna men mönstret Virrvarr på köksbordet är stulet av Sigvard Bernadotte erkänner han.
Flygeln hade funnits sedan 50-talet men när popmusiken tog över decenniet efter gick det också att köpa en modern elorgel. Det var samma notblad som tidigare och med förstoringsglas kan man se att det är de inledande takterna till Marseljäsen.
- Skåpen sålde vi nästan utan förtjänst, minns Per Börnfelt. Vid slutet av 60-talet kostade ett tomt skåp omkring 50 kronor. Det måste sedan fyllas och då kammades vinsten in. Rokokobyrå komplett med orientalisk matta gick löst på en femma.
- Den där mattan har jag förresten ritat förlagan till, upplyser Per. Det var så det gick till. För hand satt han och petade med varje tegelsten till husfasad och öppen spis så att det skulle se verklighetstroget ut.
Det fick Lundby kritik för på 70-talet. Dockskåp ansågs representera en borgerlig och föråldrad livsstil och befäste gamla könsroller. De hämmade fantasin och möblerna var inte ergonomiskt anpassade till barnhänder.
- En psykolog ringde en dag och undrade om jag hade någon utbildning, om jag hade läst barnpsykologi. Och jag svarade bara att jag är självlärd.
Traditionellt har dockskåpet varit en flickleksak men under sjuttiotalet blev det vanligt att även killar lekte med dockskåp. Dock var det få killar som fick ett eget och kanske berodde det på föräldragenerationens rädsla att uppmuntra till en feminin identitet.
1979 hade Lundby i Lerum en årsomsättning på 30 miljoner. En stor del gick på export, bland annat till USA. För den marknaden gjordes mer vräkiga modeller och man tvingades slopa badrummets bidé som kunde väcka anstöt. Per Börnfelt blev däremot tvungen att designa en bil och ett garage. Det blev en öppen tvådörrars modell som är omöjlig att gissa förlagan till. Problemet var att anpassa proportionerna till docksskåpet, med påföljd att bilen blev bred som en Mercedes och kort som en Folkvagn.
Lundby fortsatte att expandera internationellt under 80-talet och större delen av tillverkningen flyttades utomlands. Ägarstrukturen ändrades och Lundby blev del i ett större företag som råkade ut för svårigheter under 90-talets början. Dockskåpsfabriken gjorde konkurs 1993 och namnet Lundby övertogs av Micki Leksaker. Då hade Per Börnfelt redan dragit sig tillbaka.
- Ett bra betyg på mitt jobb är i alla fall att nästan alla saker som jag ritat tillverkas än idag.
Så mycket nytt har inte tillförts i utbudet sedan Per Börnfelts tid på Lundby. Frånsett en persondator i miniatyr. Vår tids dockskåp.